Motspelskonvention: Omvända längdmarkeringar (Malmö-markeringar)

Ursprung: Började först användas av en grupp yngre spelare i Malmö, med Sven Welith som främsta namn.

Skapat datum: 1950-talet

Syfte: Många spelare hade börjat använda Omvända styrkemarkeringar, och i kombination med dem visade sig Omvända längdmarkeringar fungera bättre än Vanliga lägndmarkeringar.

Beskrivning

I situationer där man skall längdmarkera visar ett lågt kort ett jämnt antal, medan ett högt kort visar ett udda. Ibland kan partnern ha svårt att läsa en markering (en sexa kan t.ex. var det lägsta från 8-6, men även det högsta från 6-5-3), men då klarnar allt när man andra gången bekänner i färgen: ett lägre kort visar att det var fråga om ett udda antal, medan ett högre kort visar att man hade ett jämnt.

Ett vanligt användande av längdmarkeringen är när man en gång upplyst om styrkan i en färg. Säg att man har 8-7-2 och första gången lågmarkerar med åttan. Nästa gång lägger man sjuan, sitt högsta kort, för att berätta att man ursprungligen hade ett udda antal kort i färgen. Men från 8-7-5-2 lägger man först åttan (svaghet) och sedan tvåan (ursprungligen jämnt antal kort).

Spelare som använder Omvända längdmarkeringar kombinerar dessa oftast med Omvända styrkemarkeringar. Det deklareras i regel som Schneider-Malmö, eller Omvända markeringar.