Ursprung: Lebensohl-konventionen beskrevs först av George Boehm i New York och han förärade den felaktigt till Ken Lebensold. Till en början användes den mot motståndarnas inkliv på partnerns 1 NT-öppning. (Se särskild beskrivning av Lebensohl och Modern Lebensohl.) Konventionen kan användas i andra sammanhang och den är mycket populär också sedan partnern dubblat motståndarnas svaga 2-öppning. Ytterligare en användning är efter partnerns reversebud (utan inblandning av motståndarna).

Syfte: Partnern till den som upplysningsdubblat en svag tvåöppning skall ges bättre möjligheter att nyansera sin hand.

Beskrivning

Efter partnerns upplysningsdubbling av en svag 2-öppning är 2NT kommando till dubblaren att bjuda 3§. Nästa bud från 2NT-bjudaren (advancern) är normalt signoff (se dock nästa stycke). Advancern kan också avpassa 3§. Om dubblaren är så stark att han inte vill riskera ett pass på 3§, kan han bjuda någonting annat.

Advancerns bud på 2-läget är svaga. Om advancern efter 3§ bjuder en färg på 3-läget, som han kunnat bjuda utan hopp visar han 7-8 poäng och en hygglig färg. Om advancern inte bjuder 2NT utan avger ett bud  på 3-läget utan hopp visar han en god hand (runt 8-10 poäng). Advancerns hoppande bud till 3-läget är krav med god färg. Advancerns överbud i öppningsfärgen är utgångskrav.

Exempel:

Syd

Väst

Nord

Öst

2 ©

D

pass

?

Syd

Väst

Nord

Öst

2 ©

D

pass

2 NT

pass

3 §

pass

?